Run?

Jag "följer" som sagt ett tränings-schema jag hittat på nätet för att klara milen på 50 min.
Nästa pass är backlöpning, som jag skjutit upp i snart en månad.
Så, jag tänkte att jag skulle få det gjort idag, så att jag kan fortsätta med livet och sluta skjuta upp saker.
Det går inte så bra hittills...
 
Men jag sprang säkert en hel km tidigare idag när jag var till myrorna med ett par påsar utrensade kläder och tyckte det tog för lång tid att gå tillbaka hem.
 
Och så läste jag ut Born to run häromdagen och tycker på allvar att ultralöpning låter som en ny potentiell hobby. (Fast nu har jag bytt till Caitlin Morans "Morantologier" och kommer snart att byta bana till att drömma om ett liv som krönikör).
Jag har tillochmed hundörat ett par sidor jag tyckte extra mycket om:
 
"...För dem handlade löpning bara om att plåga sig fram i tre eller fyra kilometer med storlek 30 i jeans som enda mål: ställa sig på vågen, bli deprimerad, sätta på sig hörlurarna och få det överstökat. Men om man ska springa i fem timmar kan man inte tvinga kroppen på det viset; man måste slappna av på samma sätt som när man bit för bit sänker sig ner i ett varmt bad..."
 
Så att, det är väl bara att bita ihop och göra det. Enligt google är solens nedgång i örebro 17.23 idag, så jag borde hinna få lite solljus också. :)
 
 
 
 

Where I'm not

Klockan är 20:17 en torsdagkväll och jag är inte på hockey. 
Det är inte så att jag är det minsta intresserad av hockey. Faktum är att jag har noll koll. När folk pratar om "ligan" eller "cupen" så frågar jag alltid vilken sport det gäller. Jag ser inga hinder för att kalla en golftävling för "Champions leage" så länge det är champions som tävlar i någon slags turnering.
Men just ikväll har jag faktiskt biljetter. Men Per har varit sjuk hela veckan och jag tror inte att jag kommer att uppskatta att sitta ensam, utan öl (man får tydligen inte dricka på läktaren) och se på en hel match själv.
Jag klarar knappt att se ett helt program på tv.
 
Det enda programmet jag ser regelbundet på tv är vetenskapens värld. (Nu kanske ni förstår att hockey skulle bli en utmaning) Och jag skulle seriöst kunna tänka mig att bli forskare, istället för tandläkare, i min framtida fyrtioårskris.
Jag har länge tänkt att någon dag när jag blir stor, ska jag bli tandläkare. Det känns som ett jobb med stor respekt, folk kommer sällan och har så mycket synpunker på vad de vill ha åtgärdat på det sättet vanliga doktorer får en självdiagnos från google. Det är bara att be patienten gapa stort och påbörja det konstnärliga arbetet att slipa fram nya tänder.
 
Men iallafall, så kan jag tänka mig att överge dessa planer för forskning. Jag kommer på nya saker varje dag att undersöka (jag borde börja skriva ner det någonstans).
- Torkar verkligen alkohol ut kroppen? Tydligen är det enda vetenskapliga bevis för detta ett experiment från 60-talet gjort på en enda person! (Bevisar ingenting statistiskt)
- Kan man strecha för mycket? Folk brukar hänvisa till barngymnasterna på sovjet-tiden och påstå att de knappt kan böja på knäna i vuxen ålder för att kroppen är så förstörd.
- Blir man snällare av pepparkakor?
- Hur tränar man bäst sin hjärna för att bli den personen man vill vara? Här tänker jag mindfulness, hur tränar man på att vara lycklig? Hur tränar man effektivt upp sin självdisciplin? Hur vet man att träningen har haft effekt?
- Och så vill jag uppfinna någon mackapär som håller koll på om man stängt av spisen eller inte på morgonen när man gått hemifrån och undrar detta hela vägen till jobbet.
 
 
 

Challenge accepted!

Vårt gym har en lagtävling på gång. Den började idag.
 
Jag har ivrigt motsatt mig all slags lagtävling under hela min obligatoriska skolgång.
Kanske för att typ all lagtävling innebar en sport med boll, och är det något här i världen jag är kass på så är det bollsport.
Så jympalektionerna i plugget gick mest ut på att hitta en position i laget (back) där man kunde stå i skymundan och ta åt sig så lite som möjligt av ett eventuellt nederlag (för det är ju målvaktens fel när motståndarna gör mål, det vet alla ungar).
Förutom min egen insikt i hur dålig på all slags jympa jag var (för all slags jympa var bollsport eller friidrott). Så kände jag, att jag inte behövde få det påpekat av mina klasskamrater också.
 
Men nu, många år senare, så har jag anmält mig frivilligt!
Och det kan bli bollsport, i form av en sexkilos-boll som ska kastas två meter upp i luften upprepade gånger (Det vet ingen ännu). Och det kan mycket väl hända att jag kommer att vara hjälplöst sämst och svagast i mitt lag. Men det kommer nog att bli kul ändå. 
 
Till att börja med har vi nämligen fått en utmaning i att sova! Hur crazy är inte det?
Helt i min smak iallafall, jag gillar att sova nästan lika mycket som jag gillar att äta ♥
 
 
 
 

Liknande inlägg