Jag har hört en hel rad olika människor förkara för mig att;

 

"Den dagen du fyller [insert age here] kommer allt att gå utför med kroppen, tro mig jag har varit där!

En gång var jag ung och snygg, nu klarar jag knappt att knyta skosnöre själv utan att få ryggskott"

 

Och jag har tänkt att det där är bullshit.

Min kropp är i sitt livs bästa form just nu!

 

Men sedan jag fyllde 29 för snart en månad sedan har jag hunnit att få nåt vajsing med skulderbladet, som visserligen gick över snabbt, och att få en sträckning i höftböjarmuskeln.

 

Det är mest jobbigt att sitta ner hela dagarna på jobbet (för då tar det mest ont i höften). Men det finns också något tillfredsställande i att vara lite lagom skadad, att få sympati trots att man inte lider särskilt mycket.

 

Nästa gång ska jag nog sträcka någon ytligare muskel, så att jag kan smörja in det med Tigerbalsam ♥.